jag gjorde ett tappert försök i alla fall

igår var mitt första uppdrag som blodgivare. jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös. men jag hade förberett mig bra: druckit mycket vatten och ätit en stabil lunch, precis enligt föreskrifterna.

så jag hoppade la upp där på britsen, det var en mycket lugn och fin person som tog hand om mig. hon förklarade precis allt hon gjorde och sa lite saker man bör tänka på.

och sen kom sticket. jag tittade åt nåt annat håll. det var lika bra, annars hade jag svimmat på momangen. det gjorde ont. i en sekund. sen var det över. och jag fortsatte kolla åt ett annat håll. sköterskan småpratade med mig under tiden. hon frågade om inte mitt sällskap (alltså J som satt i väntrummet) ville komma in hit och sitta jämte mig. jag måste verkligen sett skitskraj ut?!

sen började det pipa. eller låta, hur man nu ska förklara. tydligen så rann mitt blod lite för sakta. så då var hon tvungen att vinkla nålen annorlunda. hjälp tänkte jag. men det var piece of cake, faktiskt. hon sa åt mig att säga till om det gjorde det minsta ont. så det gjorde jag. det räckte att säga till en gång.

det slutade låta. i sisådär 10 sekunder. sen började det igen. och fortsatte. hon höll på med den där nålen, grävde och grävde i min ådra. till slut så fick jag beskedet att vi skulle avbryta. de ville inte gräva för mycket eftersom det var min första gång. och sticka på nytt var väl heller inte aktuellt. det tackar jag för.

så jag fick gå därifrån utan att min goda gärning kom till användning. haha. snopet. men nu vet jag iallafall att det inte var så farligt. och förhoppningsvis är jag inte lika nervös nästa gång, för det kunde vara därför kärlen drog ihop sig.

menmen. jag kvalificerade mig ändå till att få en gåva. det fick bli en finfin kylbag.

se så fin: