häromdagen när jag kom hem från jobbet låg ett brev på köksbordet. ett brev från västra götalandsregionen. det kan ju aldrig betyda nåt bra, eller?
men serni, jag hade fått en inbjudan. guuud så vackert det låter. det var inte en inbjudan till vad som helst, utan till cellprovstagning. så himla trevligt det ska bli!
är det bara jag som tycker att inbjudan är något man får när man är bjuden till en tillställning: fest, bröllop, middag osv. något som innefattar trevligt sällskap, att man får klä upp sig, något ätbart och i bästa fall alkohol. jag vet inte hur det är med er, men cellprov är inget jag förknippar med något av ovanstående. visst, barnmorskan kanske inte alltid är otrevlig, men det är väl ingen man konverserar med om vädret när man ligger och vresar med benen i gynstolen…
nätack. jag går dit för att jag ‘måste’ och kalla det inte för inbjudan.
