way out west – so far.
9 augusti, 2008dag numero ett av helgens festival är avslutad. tänkte försöka mig på en liten sammanfattning såhär i halvtid. första bandet jag såg var mando diao. de spelade på azalea klockan 16 igår eftermiddag. solen sken som bara den och jag kände mig malplacerad i mina gummistövlar… fullt ös på scen dock och det blev en grym spelning!
jag förflyttade mig till flamingo för att se loop troop (jag vägrar att lägga till rockers, det känns patetiskt). de lirade massa gamla godingar och jag blev lycklig av att höra long arm of the law, bandit queen och ring snuten. lagom till näst sista låten dök timbuktu upp på scen! alltid trevligt med sånt fint besök :)
vid det här laget höll jag på att törsta ihjäl, så mitt mission var att få tag på vatten. lättare sagt än gjort… orka gå runt och leta liksom! och det hade jag inte tid med heller för den delen, för näst på spelschemat var ju franz ferdinand! men jag hittade en flaska vatten, okolsyrat, för 25 spänn. som hittat ^^ fick senare reda på att de delade ut gratis vatten i SJ-tältet. bra att komma ihåg idag kanske…
franz ferdinand var riktigt bra också. har inte lyssnat så mycket på dem, bara en del på andra skivan, men de är ju väldans bra :) omkring halvvägs in i spelningen traskar kompisen A förbi mig. bara sådär. så jag högg tag i henne och hon var där med J och T. eftersom jag var där i min ensamhet hängde jag på dem och efter franz ferdinand tågade vi mot ett av öltälten och blev kvar där i nästan två timmar. det kom nån regnskur där mitt i. men ni kan vara lugna – vi lyckades rädda ölen från att bli utspädd ^^ och vi klarade oss också för den delen. en ganska harmlös skur.
klockan hann bli halv tio eller nåt när vi gick för att kolla på sigúr rós. troligtvis det mest knasiga band jag nånsin sett faktiskt. mikrofon i pannan, spela gitarr med stråke, tokiga huvudbonader, underbara runda, stora bollar till lampor som hängde över scen. enligt T sjunger de inte på nåt riktigt språk, utan har ett eget språk. vet inte om detta stämmer. kanske syckel kan informera mig om detta?
sen slog klockan 22:5o och stunden var inne. den magiska, sorgliga, heliga stund då broder daniels absolut sista spelning skulle starta… och det är värt att berätta om i ett alldeles eget inlägg faktiskt.
de sjunger på isländska! på en skiva, och på vissa låtar, sjunger de på låtsasspråk. hopelandic, kallar de det. ibland är det blandat, isländska och hopelandic. så så ligger det till.
för övrigt var spelningen helt underbar, men jag förstår att det kanske var svårlyssnat för dem som inte är inlyssnade. jag höll på att gå under av besvikelse när bandet gick av scenen utan att ha spelat min favoritlåt. dock visste jag att de ofta brukar avsluta med just den så jag stod kvar och klappade och nog kom de tillbaks och körde den! jag började gråta redan under de första tonerna när jag hörde vilken låt det var. herregud. haha. nu kan jag dö lycklig.