no time for us

broder daniels sista spelning blev precis så bra, underbar, fantastisk, sorglig, bäst som man kunde tänka sig. det fanns liksom inget annat alternativ. knôkat med folk är bara förnamnet! helt underbart! jag har så mycket som rör sig i huvudet om spelningen, men det är liksom för mycket för att få ner i ord. sjukt, men sant. tiden gick alldeles för snabbt och jag var hes efter att ha sjungit (skrikit :P ) med i alla låtar. vet inte om jag saknade någon, såhär på rak arm, faktiskt. håkan kom inte och gjorde nåt hemligt besök. fast det hade jag redan blivit förvarnad om i en intervju med honom i gp’s way out west-bilaga.

vet inte om broder daniel skulle kunnat gjort nåt bättre avslut. det är något stort som har gått i graven. något av det största i popsverige enligt lilla mig. och när klockan är strax efter midnatt och hela bandet går av scen, förutom henrik berggren och hans akustiska gitarr och man förstår att sista låten är kommen, då är tårarna inte långt borta. no time for us blev sista låten och jag får rysningar när jag tänker på hur vackert det var. en video med kackig ljudkvalitet ligger redan uppe och det går ju inte att föreställa sig hur mycket bättre det var igår, om man inte var där, men det är ändå värt ett försök…

way out west – so far.

dag numero ett av helgens festival är avslutad. tänkte försöka mig på en liten sammanfattning såhär i halvtid. första bandet jag såg var mando diao. de spelade på azalea klockan 16 igår eftermiddag. solen sken som bara den och jag kände mig malplacerad i mina gummistövlar… fullt ös på scen dock och det blev en grym spelning!

jag förflyttade mig till flamingo för att se loop troop (jag vägrar att lägga till rockers, det känns patetiskt). de lirade massa gamla godingar och jag blev lycklig av att höra long arm of the law, bandit queen och ring snuten. lagom till näst sista låten dök timbuktu upp på scen! alltid trevligt med sånt fint besök :)

vid det här laget höll jag på att törsta ihjäl, så mitt mission var att få tag på vatten. lättare sagt än gjort… orka gå runt och leta liksom! och det hade jag inte tid med heller för den delen, för näst på spelschemat var ju franz ferdinand! men jag hittade en flaska vatten, okolsyrat, för 25 spänn. som hittat ^^ fick senare reda på att de delade ut gratis vatten i SJ-tältet. bra att komma ihåg idag kanske…

franz ferdinand var riktigt bra också. har inte lyssnat så mycket på dem, bara en del på andra skivan, men de är ju väldans bra :) omkring halvvägs in i spelningen traskar kompisen A förbi mig. bara sådär. så jag högg tag i henne och hon var där med J och T. eftersom jag var där i min ensamhet hängde jag på dem och efter franz ferdinand tågade vi mot ett av öltälten och blev kvar där i nästan två timmar. det kom nån regnskur där mitt i. men ni kan vara lugna – vi lyckades rädda ölen från att bli utspädd ^^ och vi klarade oss också för den delen. en ganska harmlös skur.

klockan hann bli halv tio eller nåt när vi gick för att kolla på sigúr rós. troligtvis det mest knasiga band jag nånsin sett faktiskt. mikrofon i pannan, spela gitarr med stråke, tokiga huvudbonader, underbara runda, stora bollar till lampor som hängde över scen. enligt T sjunger de inte på nåt riktigt språk, utan har ett eget språk. vet inte om detta stämmer. kanske syckel kan informera mig om detta?

sen slog klockan 22:5o och stunden var inne. den magiska, sorgliga, heliga stund då broder daniels absolut sista spelning skulle starta… och det är värt att berätta om i ett alldeles eget inlägg faktiskt.