bättre sent än aldrig

eller hur man nu brukar säga. har ju inte rapporterat om förra helgens bravader. stockholmstrippen och where the action is, alltså.

det här kommer troligen inte bli någon längre redogörelse, utan snarare någon slags sammanfattning. men det får ni stå ut med. vi äntrade festivalområdet (efter en sjuhelsickes lång promenad från t-banan) vid halv två. spanade in vart alla viktiga stopp var (scenerna, maten, bajamajorna och ÖLEN). sisådär två minuter innan ‘vårt’ första band – johnossi – skulle gå på började det regna. rutinerade som vi var hade vi redan pejlat av att regnet var på G och hade därför gått till sportbladet-tältet och tiggt ponchos, vilka kom till användning under större delen av dagen… johnossi var, som alltid, grymma som fan.

nästa band på scen var sahara hotnights och när de började spela skingrade sig molnen och solen tittade faktiskt fram. av med regnjackor och tröjor! man får ju passa på. efter att de spelat i princip hela nya skivan, och inga äldre låtar, gav jag upp hoppet om dem och vi gick till öltältet istället. efter att en tapper veronica stått i kö i en halvtimma eller nåt sånt, fick vi äntligen ölen. äcklig spendrups, men ändå, alkohol. drick och sluta lipa!

hörde dirty pretty things som spelade just då och insåg att det nog var nåt jag borde spana in vid hemkomsten. jojomen. de är bra har jag insett :)

mando diao såg vi en stund av innan det var dags att ta platser inför fotbollen. det var lättare sagt än gjort kan man ju säga. det var fler än vi som ville se matchen tydligen. trångt som fan, men till slut kom vi in på området, som var avspärrat, för matchen. efter typ halva första halvlek höll min blåsa på att sprängas och eftersom det inte fanns några bajamajor på det området, var det bara att överge platserna och gå ut, för att aldrig komma in igen. dammit. regn och elände och ett spanienmål i sista sekund kanske inte var det mest ultimata för den matchen, men men. bara att gå på ölen igen! :P

dags för queens of the stone age. och sen hellacopters, som fick lite påhälsning av dregen. inte helt fel, om jag får säga det själv. riktigt grymt var det!

sedan var det endast två band kvar! först hives, och därefter kvällens höjdpunkt – FOO FIGHTERS! så jävla grymt att äntligen ha sett dem live! verkligen. det var verkligen hur bra som helst. tokigt bra! men… [det kommer ju alltid ett sådant] inget – och då menar jag verkligen INGET slår hives. de måste vara det absolut bästa livebandet genom alla tider. sjukt bra! och howlin’ pelle är ju halva bandet, faktiskt. hans kommentarer är klockrena. eller vad sägs om följande:

den här låten fick inte ens plats på vår nya skiva. så bra är den! tänk på det! [paus] nu har ni fan tänkt färdigt!

eller:

gud gav er händer. och gud gav er the hives. sen är det bara att lägga ihop två och två.

sen var även ett återkommande tema i mellansnacket att han pysslade med masshypnos och med tanke på allt regn och rusk tyckte han att det var dags att publiken skulle bli lite varma så då sa han typ:

jag räknar till fem, så känner ni värmen spridas genom kroppen… 1… 2… 3… 4… 5 !

ja jesus. en sjuhelsickes dag och kväll, det må jag säga! taxi ‘hem’ till trånkan var tanken, men det gick sisådär bra. fick bli en knôkad t-banefärd till stan och därefter buss istället. och sen stupade vi!